Reinfeldt låtsas inte längre om samhällsproblemen

OBS! Detta inlägg har inte granskats efter att det flyttats till vår nya webbplats. Det kan därför sakna bilder och se konstigt ut på vissa ställen.

SKYGGLAPPAR. Det fanns en tid då statsminister Fredrik Reinfeldt (M) såg samhällsproblem. Hans lösningar var kanske inte alltid de bästa eller mest skonsamma mot de som redan hade det jobbigt, men han såg problemen.Det har förändrats. Nu låtsats han inte ens längre. Hans lösning på snart sätt varje större samhällsproblem är att hitta på ett nytt sätt att räkna. Det gäller barnfattigdomen, sysselsättningen, arbetslösheten, ungdomsarbetslösheten och klyftorna. ”En skapad synvilla”Nu senast är det ungdomsarbetslösheten. Den är hög. Hur hög kan diskuteras, mycket på grund av att alla definitioner av arbetslöshet stöter på problem när det appliceras på ungdomar. Men Sverige mäter sedan 2007 på samma sätt som de flesta andra länder, och då landar den på runt 25%.Men Fredrik Reinfeldt presenterar inga lösningar, han talar bara om att många av de som räknas som arbetslösa ungdomar i själva verket är studenter. Uppenbarligen är han helt omedveten om att han är ett av de bakomliggande skälen till att man mäter som man gör. Såhär sa han i opposition:

Många av dem studerar i huvudsak därför att de inte kan hitta ett arbete. I internationell statistik räknas de som arbetslösa.

I valrörelsen 2006 menade Reinfeldt att alla som inte räknade med studerande var ohederliga och försökte dölja arbetslösheten bland unga. Man skulle räkna som andra länder. Något som också infördes 2007.Men sex år utan nya jobb får högern att börja snegla på det gamla måttet igen.Riktigt fattiga barn bor utomlandsAtt andelen fattiga barn sjunkit mellan 1997 och 2009 har varit en glädjande utveckling. Att trenden sedan dess har vänt är knappast till fördel för regeringen, särskilt som man genom sina utförsäkringar varit en aktiv del av trendbrottet.Tidigare i veckan kom FN-organet UNICEF med en rapport som visade att Sverige är ett högst medelmåttigt land när det gäller att ta hand om barn i fattigdom. Hur svarar statsministern? Genom att förklara att de fattiga barnen inte är fattiga:

”Om man ser till absolut fattigdom har ju många andra barn runt i världen det väsentligt fattigare än vad svenska barn har.” 

Svenska barn ska alltså inte jämföras med sina klasskamrater. De ska jämföras med andra barn, men i exempelvis Rumänien. På så sätt kan man fortsätta klämma åt deras föräldrar i nästan obegränsad omfattning, situationen kommer ändå vara värre i Moldavien. Men är det en rimlig nivå att lägga den svenska målsättningen på?Absoluta talSysselsättningen har sjunkit under alliansens tid vid makten. De gick till val på att skapa full sysselsättning, men sex år vid makten har inte gett några resultat.Det är ett problem för regeringen. Och Fredrik Reinfeldt har kommit på en smart lösning: att mäta sysselsättning i absoluta tal. Med en rejält ökande befolkning är det ju lätt att få det att se ut som ökande sysselsättning.Under hans tid vid makten har 200 000 fler kommit i arbete (Reinfeldt hävdade upprepade gånger i partiledardebatten felaktigt 300 000). Men, och detta måste kommas ihåg, befolkningen i arbetsför ålder har ökat med mer än 200 000. Och då sjunker sysselsättningen.Men räknar man som Reinfeldt gör så betyder det att Nigerias sysselsättning är 10-15 gånger högre än Sveriges, trots att landet har en arbetslöshet på runt 30%. Detta är enligt Sveriges statsminister ett rimligt sätt att räkna på. För det döljer hans misslyckande.Massarbetslöshet drabbar inte unga och utlandsföddaInnan Fredrik Reinfeldt blev statsminister talade han gärna om att det rådde massarbetslöshet i Sverige. På Moderaternas hemsida låg länge en siffra på en bit över 20%-strecket som beskrevs som ”verklig arbetslöshet”. Att räkna som den dåvarande S-regeringen gjorde var att dölja arbetslösheten.I sin första regeringsförklaring [pdf] sa Reinfelidt att ”trots stark tillväxt råder det massarbetslöshet.” Härom veckan fick han frågan om det här med massarbetslösheten eftersom arbetslösheten nu är högre än när han tog makten, och svarade då:

”det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.”

Unga och utlandsfödda drabbas hårdare av arbetslöshet, och det är så högerdebattörer försökt spinna uttalandet. Men det Reinfeldt säger är att det är inte massarbetslöshet om de arbetslösa inte är vita män mellan fyrtio och femtio som drabbas. Genom att räkna bort de som drabbas hårdast blir problemet litet. Arbetslösheten är ”mycket låg”.Räknar bort fattiga och rikaAtt klyftorna ökar, och ökar så mycket att folk börjar tycka att det är ett samhällsproblem, är inte  direkt positivt för Reinfeldt. Han driver som bekant en politik med det uttalade syftet att öka skillnaderna. Reinfeldt säger att klyftorna inte ökar men att det beror på hur man mäter. Hans pressekreterare Sebastian Carlsson förklarar hur man ska mäta:

”Jag köper inte riktigt bilden av att klyftorna skulle ha ökat. Om man undantar den tiondel av befolkningen som har lägst inkomst och den tiondel som har högst inkomst, så ökar inte klyftorna så mycket.”

Om man alltså räknar bort de rikaste som dragit ifrån och de fattigaste som tappat, totalt en femtedel av befolkningen, då har inte klyftorna ökat ”så mycket”.Beskriver samhällsproblemenFredrik Reinfelidt berättar gärna att han reser runt i Sverige, och att han ”beskriver samhällsproblemen”. Problemet är bara att svenska folket inte anlitat honom som epiker eller samhällsskildrare, han har utsetts till statsminister för att han ska lösa problemen.Det visste han själv till en början om. Han hade storslagna planer på reformera socialförsäkringarna och införa jobbskatteavdrag. Enligt honom själv skulle det ge ”kanske 500 000 fler nya jobb redan på kort sikt”.Planerna är sjösatta, miljarder skattekronor har använts och jobben syns inte till. Och Reinfeldt har slut på idéer. Han var så innerligt säker på att hans idéer skulle fungera att han inte har brytt sig om att skaffa fler.Ett hett tips: när du inte längre har något att komma med på jobbet är det dags att lämna det. Vi kan inte ha två och ett halvt år till av siffertrixande.Det går bara inte.

Liknande inlägg