Reinfeldts definitioner – vi har hela listan

OBS! Detta inlägg har inte granskats efter att det flyttats till vår nya webbplats. Det kan därför sakna bilder och se konstigt ut på vissa ställen.

KREATIVT. När statsminister Fredrik Reinfeldt (M) konfronteras med ett faktum som inte är gynnsamt för utvärderingen av hans insats under de senaste sex åren svarar han konsekvent med att hitta på en ny defintion av problemet.Härom dagen väckte han en hel del uppståndelse när han konfronterades av TT med den höga arbetslösheten. Han sa då:

”Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet”

Alltså: om man räknar bort unga och utlandsfödda, som oftare drabbas av arbetslöshet, är arbetslösheten låg. Så definierar Reinfeldt arbetslöshet.

Vi har fått se prov på liknande kreativa lösningar från statsministern förut. Som när han konfronteras med att sysselsättningen sjunkit under hans tid vid makten:

”Antalet sysselsatta har blivit 200 000 fler”

Plötsligt, från ingenstans, har han börjat mäta sysselsättning i absoluta tal istället för som en andel av befolkningen. Detta är världsunikt. Och dumt. Befolkningen växer, antalet i arbetsför ålder har i Sverige ökat med mycket mer än 200 000 sedan Reinfeldt tog makten. Och Nigera har fler sysselsatta än Sverige, det betyder inte att Nigerias sysselsättning är högre.

Och så var det barnfattigdomen. Att barn hamnat i fattigdom för att deras föräldrar utförsäkrats (vilket har det uttalade syftet att betala skattesänkningar) är inte direkt en fjäder i hatten för Reinfeldt. Så Reinfeldt beslutar att fattigdom ska bestämmas utifrån en icke fastställd absolut nivå, alldeles oavsett hur mycket resten av landets medborgare har eller inte har. Som så:

”Vi talar om ett relativt fattigdomsbegrepp som också EU använder. Det relativa fattigdomsbegreppet framställer folk som fattiga när fler får jobb. När vår politik fungerar, fler får jobb och det lönar sig bättre att arbeta kan man framställa det som att fattigdomen växer med detta sätt att titta på fattigdom. Det är ett dåligt mått.” (anf. 16)

Nu har ju arbetslösheten ökat, inte minskat. Och ändå ökar klyftorna, så Reinfeldts förklaring håller inte. Det bryr han sig inte så mycket om – i teorin får fler människor jobb med arbetslinjen.

Detta leder oss osökt in på klyftorna. Att de ökar, och ökar så mycket att folk börjar tycka att det är ett samhällsproblem, är inte heller direkt bra för Reinfeldt. Han driver som bekant en politik med det uttalade syftet att öka klyftorna (”det ska löna sig att arbeta”). Reinfeldt säger att klyftorna inte ökar men att det beror på hur man mäter. Hans pressekreterare Sebastian Carlsson förklarar hur man ska mäta:

”Jag köper inte riktigt bilden av att klyftorna skulle ha ökat. Om man undantar den tiondel av befolkningen som har lägst inkomst och den tiondel som har högst inkomst, så ökar inte klyftorna så mycket.”

Om man alltså räknar bort de rikaste som dragit ifrån och de fattigaste som tappat, totalt en femtedel av befolkningen, då har inte klyftorna ökat.

Och om man räknar bort de som är arbetslösa är arbetslösheten låg.

Reinfeldt kanske ska ägna sig mindre åt ”att beskriva samhällsproblemen” och mer åt att åtgärda dem.

Liknande inlägg