Found in translation

OBS! Detta inlägg har inte granskats efter att det flyttats till vår nya webbplats. Det kan därför sakna bilder och se konstigt ut på vissa ställen.

ÖVERSATT. Kommer ni ihåg Moderaterna? Partiet som var så stelbent gammalhöger att det knappt kunde vinna elevkårsvalet på högstadiet i Täby. Och som utkonkurrerades snabbare än dronterna så fort De Nya Moderaterna äntrade partifaunan.  Fast tittar man lite närmare ser man att Gammelmoderaterna i själva verket aldrig försvann, de tog bara semester utomlands. För när nymoderater hamnar i utländsk press är det plötsligt inte alls lika viktigt att vara ”det nya arbetarpartiet” eller framstå som mysgulliga folkhemskramare. Inför utländska journalister kan moderater istället säga vad de egentligen tycker och vill, därtill varmt applåderade av entusiastiska högermedier. Speciellt tydligt är detta för vår hippa hästsvansminister Anders Borg. Ta  t ex intervjun i den brittiska konservativa tidskriften The Spectator från april 2012 (Sweden’s secret recipe). Där lägger Borg ut en vision (jo det är sant, i utlandet får nymoderater faktiskt ha visioner) om samhällsutvecklingen och hymlar då inte med att målet för politiken är att ”pare back government”. De offentliga utgifterna och skatterna ska sänkas för sakens skull, inte minst för de rika. Visserligen inser Borg att ökade klyftor kommer att orsaka problem med den sociala sammanhållningen i samhället, men det är priset man får betala för att gynna ”job creators”.  Låter det bekant? Tja, just värnandet av ”job creators” brukar vara det som republikanerna i USA hänvisar till för att motivera skattesänkningar för de allra rikaste.När Anders Borg sedan lägger ut texten om välfärdsstaten är det som att den gamla ungmoderaten i honom vaknar till liv. Välfärdsstaten passiviserar befolkningen, och kan därför vara en fara. Generösa välfärdssystem kan  nämligen ”inflict cruelty in the name of compassion [orsaka grymhet i medkänslans namn]”. Artikeln i The Spectator avrundas med att konstatera att Sverige numer är en förkämpe för utbudsekonomi, det vill säga de ekonomiska idéer som Ronald Reagan och Margaret Thatcher genomdrev. Idéer som, vilket tidningen bittert konstaterar, numer är för radikala till och med för thatcherismens hemland. Nu skulle man kunna tro att detta är ett olycksfall i arbetet. Men så alls icke. Ofta när Borg intervjuas i utlandet talar han med en gammelmoderats tunga. Hoppar vi över Atlanten finns exempelvis ett liknande  hjälteporträtt av den öronringsförsedde finansministerrebellen i den starkt högerlutande Wall Street Journal ["Prudence Still a Watchword For Sweden Finance Minister"].Även här lyfter Borg fram välfärdsstaten som problematisk och något man måste skära i. Inte minst för att skapa överskott.  WSJ karaktäriserar i berömmande termer Borg som ekonomiskt konservativ (det vill säga i amerikanska termer som en renodlad republikan), vilket kanske inte är helt lättsmält för en svensk väljarkår.Det finns alltså en tendens till att Anders Borg vill framstå som mer hårdför gammaldags höger i utlandet än på hemmaplan. Vilket väl är naturligt med tanke på att de medierna når rätt få svenska väljare. Men är då all utländsk mediarapportering om den gode Borg olik den svenska? Nej alls inte! På en punkt är det precis likadant. Det är nämligen inte bara Dagens Nyheter som kan skriva sublimt underdåniga, närmast nordkoreanska, hyllningsreportage om finansministern – det går även bra i t ex italienska Vogue:

He wears an earring and a ponytail. He says he’s a feminist, he fought in his youth for drug liberalization, he went to university but never got a degree. Nonconformist? Perhaps it would better to say a determined man with undeniable charisma amplified by a huge talent. Anders Borg, economist, politician and member of the Moderate Party, has since 2006 headed – with unquestionable ability – the Ministry for Finance of his country, Sweden. Indeed, in its latest rating of European finance ministers, the Financial Timesdeclared him to be undoubtedly the best. Measures against unemployment, an increase in self-financed welfare, lower taxes and less privileges: these are the key points of a policy pursued with determination through many battles. The fact that he’s only just over 40 «born in 1968» is, of course, merely a detail.

Skrivet av Fredrik Andersson

Akademiskt sysselsatt exilnorrlänning som bekräftar utbildningsministerns alla farhågor om riskerna med överutbildning. Brinner, av olika skäl, för utbildning, regionala frågor samt att tågen ska gå i tid.

Hitta alla Fredriks artiklar här. Du kan komma i kontakt med Fredrik via

Liknande inlägg