Slarv med sysselsättningssiffrorna – här är listan

OBS! Detta inlägg har inte granskats efter att det flyttats till vår nya webbplats. Det kan därför sakna bilder och se konstigt ut på vissa ställen.

Detta är en genomgång av analys av sysselsättningssiffror och arbetslöshetssiffror. Inlägget i sig är en historisk tillbakablick och ganska långt, därför finns de huvudsakliga punkterna sammanfattade nedan:

  • Arbetslösheten påstods 2006 var 1,5 miljoner
  • Arbetslösheten påstods 2006 vara 21%
  • Dagens efter valet ville alliansen skapa 300.000 arbetstillfällen
  • Utanförskapet 2006 var 1,2 miljoner
  • Utanförskapet 2006 var 1,5 miljoner
  • Siffrorna från 2006 har raderats
  • 2009 påstod man att utanförskapet 2006 var 1,7 miljoner människor
  • 2010 påstod man att utanförskapet 2006 var 1 miljon människor
  • 2010 påstod man att utanförskapet 2006 var 1,1 miljoner människor
  • 100.000 jobb hade skapats menade man, men erkände sedan att man blandat ihop tabeller
  • 40.000 jobb hade skapats menade man, men då räknar man in jobb som tillkom innan regeringen tillträtt, samt räknat bort många som förlorade jobben under 2009
  • Städavdraget påstods ha gett 11.000 nya jobb, något som inte står med i branschorganisationens rapport
  • Moderaterna dementerar siffran på 11.000 jobb i städbranschen, och dementerar sedan dementin med hänvisning till en debattartikel på Newsmill

Det är detta det här inlägget kommer att handla om.Alliansen har en smula märklig inställning till hur man mäter sysselsättning och arbetslöshet, sättet att hantera siffror präglas av en förbryllande kombination av avsiktligt vilseledande och monumental oförmåga att göra saker och ting rätt. Och det har satt sin prägel på hela mandatperioden.Innan alliansen intagit regeringsställning trummade man in begreppet utanförskap – ett begrepp som skulle väcka samma känslomässiga reaktion som arbetslöshet men ändå ha en definition som resulterade i att det omfattade fler människor än arbetslösheten. Den faktiska definitionen hölls dessutom borta från debatten, endast moderaternas grafiska profil [pdf] skvallrade om vad det faktiskt var – ett annat ord för segregation. Begreppet är skapat för att vilseleda.Det innefattar de som är sjuka en dag eller ett år, de innefattar de som är arbetslösa och de som arbetar halvtid, de som studerar och de som gör värnplikt. Det innefattar de som är föräldralediga, hemma med sjukt barn och alla de som av någon som helst anledning inte är på jobbet.Moderaterna publicerade på sin hemsida sedermera också hur utanförskapet räknades ut, samt att det innefattade drygt 1,2 miljoner människor. Även siffran 1,5 miljoner användes av den moderata partisekreteraren.Faktum är att somliga moderata dokument under valet 2006 påstod att det fanns 1,5 miljoner arbetslösa* – och på moderaternas hemsida fanns länge en siffra som sade sig företräda ”den verkliga arbetslösheten” – och den stod på 21%. Informationen från 2006 raderades sedermera.Dagen efter valet 2006 förklarade moderatledaren att det var någonstans runt 300.000 jobb alliansen ville skapa, vilket måste anses vara en väldig nedjustering.Länge såg jobbsiffrorna bra ut – de kunde emellertid inte tillskrivas den nyvalda regeringen utan var en trend som inletts långt tidigare, men så länge det såg bra ut fanns det ingen anledning att ifrågasätta saken.Men högkonjunktur blev till lågkonjunktur och plötsligt var jobben i fokus igen. Och siffertrixandet tog ny fart..Ett av de mest tydliga exemplen på detta var när de borgerliga gruppledarna i riksdagens arbetsmarknadsutskottet påstod att utanförskapet 2006 var 1,7 miljoner personer. Därefter följde en störtflod av nya räknesätt – socialförsäkringsministerns pressekreterare presenterade en siffra och socialförsäkringsutskottets ordförande presenterade en annan [ppt]. De borgliga står nu för åsikten – beroende på vem man frågar – att utanförskapet vid maktskiftet var mellan en och 1,7 miljoner människor. En inte helt obetydlig skillnad.Men det kommer mer. Statsminister Reinfeldt påstod i en debatt med oppositionen att det tillkommit 100.000 nya jobb, trots den ekonomiska krisen. Inte nog med att han varit så pass intellektuellt ohederlig att han struntat i att räkna i befolkningsökningen – kan man verkligen säga att sysselsättningen i Sverige är dubbelt så hög idag som på 60-talet? – han hade dessutom räknat fel.Han glömde nämligen bort att hans egen regering beslutat att man skulle räkna arbetslöshet på ett nytt sätt och att nya åldersgrupper skulle räknas in. Genom att helt enkelt blanda ihop olika tabeller fick statsministern för sig att sysselsättningen ökat med 100.000 personer. I själva verket var det drygt 11.800, men då har man inte räknat in att befolkningen i arbetsför ålder ökat med en 137.000.Reinfeldt skickade ut sin finansminister som genant erkände misstaget, och dagen därpå slog nästa bom ner. Regeringen hade i alla fall skapat 40.000 jobb, påstod man.För att regeringen skulle komma fram till denna siffra valde man helt enkelt att mäta ett genomsnitt av 2006 och ett genomsnitt av 2009. Genom att göra detta kunde man räkna in de nya arbetstillfällen som skapades innan regeringen tillträdde och innan regeringens ekonomiska politik trätt i kraft, men samtidigt räkna bort stora delar av de som förlorade jobbet under 2009. Reinfeldt tog alltså åt sig äran för den jobbpolitik han så hårt tidigare kritiserade. Och glömde nuet.Detta leder oss fram till slutet av februari när debatten om skatteavdrag för hushållsnära tjänster drar igång. Det är i sig en ganska märklig debatt, men med tanke på ovanstående jobbfiasko vill regeringen Reinfeldt ha i alla fall en fjäder i hatten när den ger sig in i en valrörelse. Man påstår att skatteavdraget har skapat 11.000 jobb.Moderaterna trycker detta på en affisch, och näringsminister Maud Olofsson (C) framför också påståendet upprepade gånger i SVT:s Agenda. Men det stämmer helt enkelt inte – branschorganisationen Almega, som med sin rapport utlöst hela debatten, menar att 11.000 är det totala antalet sysselsatta i branschen . Många av dessa arbetar deltid, så antalet heltidsarbeten är ännu lägre.Moderaterna inser sitt misstag och ändrar på affischen, samt förklarar att man haft fel. Kort därefter publicerar en företrädare för Almega en debattartikel där han menar att 11.000 jobb visst är intressant att tala om, även om det inte togs med i rapporten. Moderaterna kontaktar då Aftonbladet med en dementi på den ursprungliga dementin, med hänvisning till debattartikeln på Newsmill. Men man tänker inte återgå till den ursprungliga affischen ”för att vara på den säkra sidan”.Återigen visar regeringspartierna att man helt enkelt inte har koll eller kontroll över sysselsättningspolitiken. Man låter intresseorganisationer – som mottar enorma mängder skattekronor i subventioner – utreda och presentera sina påståenden som fakta. Man hämtar information om hur det går med politiken från debattartiklar på debattsajten Newsmill.Framför allt tycks man ha en inställning till statistik som ett verktyg man använder för att få misslyckanden att se ut som framgångar. När statistiken motbevisas försöker man bara ta fram annan, helst utan källa så den inte kan granskas. ”Det här är våra siffror som vi bygger vår politik på” säger man gång på gång ”men är de fel så har vi annan.”* Rösta på oss! Centrum för Lättläst 2006Rekommenderad läsning:

Media: DN |

Liknande inlägg